Människor som tar droger förtjänar inte att leva
Varje år dör ca 800 personer i Sverige till följd av narkotikabruk, vilket gör Sverige till det land med näst högst narkotikarelaterad dödlighet i EU. Majoriteten av personerna som dör har brukat opioider, exempelvis heroin och fentanyl. Det finns ett effektivt sätt att rädda dessa människors liv, men i Sverige anses de inte värda att rädda.
Naloxon är en nässpray som kan förhindra dödsfall vid överdos av opioider. WHO rekommenderar att den delas ut till brukare och anhöriga, vilket redan görs i bland annat Norge och Danmark. Den är enligt experter på området helt ofarlig och är varken rusgivande eller vanebildande. Det är att jämföra med de adrenalinsprutor som delas ut till personer som riskerar att drabbas av svår allergisk chock vid exempelvis nötallergi.
I Sverige planerades naloxonprogram att införas i Stockholm och Malmö, en åtgärd som skulle kunna rädda hundratals liv per år. Detta fick dock ett abrupt stopp då Läkemedelsverket valde att stoppa projektet genom att neka licens för naloxon. Detta med hänvisning till att receptbelagda läkemedel ej får delas ut till tredje part, dvs det krävs individuella recept för varje enskild brukare.
En rimlig lösning hade kunnat vara att göra som i Norge, där naloxon är receptfritt. Det hade varit fullt genomförbart även här, men istället väljer Läkemedelsverket att hävda att det krävs en lagändring. I väntan på den lagändringen kommer ytterligare hundratals människor att dö av överdoser.
I december skrevs ett upprop för att få folkhälsominister Gabriel Wikström att agera, men ännu har ingenting hänt. Efter beslutet från Läkemedelsverket vägrar han att ens uttala sig i frågan och hänvisar till en utredning om narkotikadödligheten som ska presenteras 30 april. Vad som behöver utredas i frågan om naloxon är högst oklart, då all forskning pekar på att det är en mycket effektiv livräddningsmetod som är både ofarlig och kostnadseffektiv.
Det intressanta är att riksdagens socialutskott är eniga om att naloxonprogram bör införas. Det innebär i praktiken att en lagändring skulle kunna genomföras med kort varsel. Att folkhälsoministern ändå väljer att låta bli att agera, är under all kritik.
Det går att kraftigt ifrågasätta agerande från såväl Läkemedelsverket som från vår folkhälsominister. Hade det handlat om en annan befolkningsgrupp med hög dödlighet där liv enkelt kunde räddas hade det troligtvis låtit annorlunda.
I en amerikansk studie som undersökte Naloxons kostnadseffektivitet, gjordes en extra analys för att ge svar på farhågan att fler överlevande brukare skulle kosta samhället mer pengar i form av sjukvård- och rättskostnader. Det gjordes alltså en uträkning för att se om det vore billigare att låta dessa människor dö. Att frågan överhuvudtaget ens ställs, gör det uppenbart att vissa liv är värda mindre än andra.
Läs även:
Följ mig på Twitter: @zandra_hedlund
Återigen brister samhället...