Icke-män är inte värda ett skit

I dag står det på Metros löpsedel att vi måste våga prata om missfall. Ja, det måste vi. Och vi måste våga prata om aborter, om frivillig barnfrihet, om endometrios, om PMS, om förlossningsskador, om hormonella preventivmedels inverkan på kroppen.
Vi måste våga prata om samtycke, om tjatsex, om våld i nära relationer och att alla känner en överlevare från våldtäkt, men ingen känner en våldtäktsman.
Vi måste våga prata om sexualitet, om det faktum att klitoris fullständiga anatomi beskrevs först 1998 (ja, NITTONhundranittioåtta) och att den första(!) 3D-modellen av klitoris kom år 2016 (ja, du läste rätt, i år alltså).
Vi måste våga prata om hur kvinnor raderats ur historien, om att alla vet vem Neil Armstrong är, men ingen vet att Margaret Hamilton skrev koden som gjorde månlandningen möjlig.
Vi måste börja prata om hur frågor som rör icke-män ständigt tystas ned och ignoreras.
Tack för att du sätter ord på det som måste pratas om.
Jag har själv inte insett allt detta förrän i 40-årsåldern.
Har inte fattat att jag är en produkt av en till synes modern fungerande familj men som tiger ihjäl allt det du nämner i ditt blogginlägg. En dag hoppas jag att jag har mod som du att prata högt om allt detta som gör kvinnor osynliga.