Blogg

Småstadsnormen gör Stockholm till en spökstad

 
I Sverige är det tillåtet att servera alkohol mellan elva på förmiddagen och ett på natten. Efter det krävs särskilda tillstånd och ett större antal ordningsvakter. Ytterst få ställen får på nåder ha öppet till fem, men generellt är det slutfestat när klockan slår tre. Givetvis är det hårda regler för att få servera alkohol överhuvudtaget och ska det dessutom dansas krävs danstillstånd. Om någon ändå tar ett par danssteg kan krögaren bli av med serveringstillståndet. Att hela världen skrattar åt oss påverkar uppenbarligen inte politikernas syn på det hela. 
 
Den som argumenterar för att dagens begränsade öppettider ger en säkrare stad, har uppenbarligen inte varit i Stockholm halv fyra en lördagnatt, när överförfriskade människor väller ut från krogarna och skapar kaos med bråk i taxiköer, på perronger, i t-banan och orsakar allmän oordning. Risken att utsättas för misshandel, rån och överfallsvåldtäkt ökar kraftigt. Jag tror till och med att Polisen skulle hålla med om att det är den farligaste tiden att vistas ute på stan en normal vecka.
 
Om vi istället jämför med städer där krögare själva får välja sina öppettider, ser vi inte alls den här problematiken. Eftersom det det alltid finns ställen som är är öppna längre, kan den som vill gå vidare om krogen stänger och folk droppar av när de tröttnar, istället för att hetssupa fram till stängning och sedan välla ut på gatorna som en IQ-befriad massa.
 
Stockholm är ingen storstad, det är en småstad som bara råkar vara lite större till ytan. Småstadsnormen är det rådande idealet, det ska vara tyst och lugnt på stadens gator. Helst ska det vara knäpptyst redan innan tio, så att den övre medelklassen i sina dyra bostadsrätter inte blir störda av stadsljud. Människor köper bostadsrätter för flera miljoner mitt i de mest krogtäta kvarteren, klagar över ljudvolymen och får krogar nedstängda. Att staden går med på detta är under all kritik. Om du har råd att köpa en bostadsrätt mitt i stan, har du garanterat råd att bo i en förort eller mindre stad, där det är lugnare. Om du vill bo i en småstad, flytta till en småstad. Försök inte få en hel stad att anpassa sig efter dina önskemål.
 
Ytterst handlar det om kontroll. Begränsade öppettider är grundat i moralism och bygger på att staten har ett behov av att kontrollera och detaljstyra sina medborgare. På köpet får vi en huvudstad med ett helt dött nattliv. Ingen åker till Sverige för att festa, tvärtom åker svenskarna utomlands för att besöka klubbar i städer som har fattat att nattlivet är en självklar del av en storstad. Vi går miste om enorma turistintäkter på att göra vår huvudstad så ogästvänlig som möjligt.
 
En levande stad kräver ett levande nattliv. Om vi på allvar vill göra Stockholm till en attraktiv stad att besöka, måste vi tillåta nattlivet att ta plats. Som det ser ut nu, har vi snart har förvandlat Stockholm till en spökstad.

 


Läs även:
 

 Följ mig på Twitter: @zandra_hedlund

Mest lästa inläggen

Småstadsnormen gör Stockholm till en spökstad

Foto: Maurício Mascaro, Pexels.com I Sverige är det tillåtet att servera al...

Norge avkriminaliserar narkotikabruk, i Sverige är moralism viktigare än människoliv

Majoriteten i norska Stortinget (motsvarande riksdagen) har beslutat att av...

Den som stressar mest vinner

Först går allting fort. Fort fort fort. Du är megaeffektiv, hinner med allt...

Norge har fattat, när följer Sverige efter?

Det norska regeringspartiet Høyre beslutade på sitt landsmöte i helgen att ...

Blogg

Norge avkriminaliserar narkotikabruk, i Sverige är moralism viktigare än människoliv

 
Majoriteten i norska Stortinget (motsvarande riksdagen) har beslutat att avkriminalisera eget bruk av narkotika. Det är ett historiskt beslut, där de väljer att aktivt arbeta med skademinimering och att erbjuda vård för de som behöver, istället för att straffa människor som använder droger. Norges hälsominister Bent Høie uttalade sig för en tid sedan om att avkriminalisering är det enda rätta för att komma till bukt med den ökande problematiken med narkotikarelaterade dödsfall. Nu har detta alltså skett och arbetet med reformen är redan påbörjat.
 
I Sverige tillämpas nolltolerans mot narkotika, vilket innebär att all användning av illegala droger är straffbar och målet är ett narkotikafritt samhälle. Denna hållning har starkt stöd bland riksdagspartierna, trots att metoden helt saknar vetenskaplig evidens. Eget bruk/påverkan har endast varit olagligt i Sverige sedan 1988. Sedan kriminaliseringen har polisen tydligt skiftat fokus från langare till brukare, den narkotikarelaterade dödligheten har tredubblats och ligger nu näst högst i Europa. Sverige har fått hård kritik av WHO och FN för brott mot mänskliga rättigheter.
 
Avkriminalisering innebär att ta bort straff för eget bruk/missbruk. Norge har tagit inspiration från Portugal, som avkriminaliserade eget bruk redan 2001 och då valde att omfördela resurserna, pengar som tidigare gick till polis och rättsväsende, satsas nu på information, förebyggande arbete, sociala insatser och vård. Metoden har varit mycket framgångsrik, heroinbruket har minskat med hela 50 %, antal dödsfall har minskat och färre ungdomar provar droger.
 
I Portugal är det fortfarande olagligt att köpa, sälja, langa till minderåriga samt att köra påverkad. Skillnaden är att den som blir påkommen påverkad eller med en mindre mängd narkotika, blir inte straffad för det, utan kan istället erbjudas hjälp för ett eventuellt problematiskt bruk. Det är även lättare för personer med ett problematiskt bruk att själva söka hjälp eftersom de inte klassas som kriminella. Huruvida Norge väljer att helt följa den portugisiska modellen där även mindre innehav är avkriminaliserat, återstår att se.
 
Sverige har näst högst narkotikadödlighet i EU och siffrorna ökar hela tiden. Avkriminalisering är ett måste för att komma till bukt med problemen dagens narkotikapolitik orsakar på individnivå. Som det ser ut i Sverige i dag, straffas människor med problematiskt bruk istället för att erbjudas hjälp. Att neka vård och istället straffa människor med beroendeproblematik är ett uppenbart brott mot mänskliga rättigheter. Det går inte att straffa bort ett beteende som bygger på social utsatthet. Det enda som händer är att den sociala utsattheten ökar, människor vågar inte söka vård och det problematiska bruket eskalerar.
 
Det enda riksdagspartiet som har avkriminalisering i sitt partiprogram är Vänsterpartiet. Tyvärr driver de inte frågan aktivt och Ung Vänster har helt tagit avstånd. Av någon anledning har resten av det rödgröna blocket halkat efter här, vilket känns väldigt märkligt med tanke på att de brukar vara snabba med att trycka på mänskliga rättigheter i andra sammanhang. På högersidan är Centerns och Liberalernas ungdomsförbund för en avkriminalisering och även legalisering, men deras moderpartier är fortfarande avigt inställda, precis som resterande riksdagspartier. Tydligen är moralism och ideologi viktigare än människoliv i den här frågan.
 
Vårdbehov ska inte bedömas utifrån ideologi, det ska ske på vetenskaplig grund. Dagens narkotikapolitik bygger på en ideologisk övertygelse om att narkotikaberoende är ett personligt val. Vi behöver en politik som sätter mänskliga rättigheter i främsta rummet, som värdesätter vetenskaplig evidens, och där skademinimering är viktigare än ideologiska principer.
 
Nästa år är det val och den här frågan kan komma att ha avgörande betydelse. Det är dags att visa att allt prat om mänskliga rättigheter inte bara är tomma ord.

Mest omtyckta inläggen

Äntligen har Kungahuset tagit ställning!

Det är lätt att få intrycket att Hovet är konservativa, men så plötsligt hä...

Människor som tar droger förtjänar inte att leva

Varje år dör ca 800 personer i Sverige till följd av narkotikabruk, vilket ...

Den politiska debatten om medicinsk cannabis saknar verklighetsförankring

Tyska parlamentet har nu enhälligt röstat för att legalisera medicinsk cann...

Släpp moralpaniken och låt oss dansa i fred

Stockholms nattliv är under hot. Det blir allt svårare att hitta lokaler fö...

Blogg

Den som stressar mest vinner

Först går allting fort. Fort fort fort. Du är megaeffektiv, hinner med allt, mer än de flesta. Alla undrar hur du orkar, ger dig uppmuntrande kommentarer om vilken supermänniska du är. Och det är du nog, övermänsklig. Du är aktiv dygnet runt, alla dagar i veckan. Du jobbar över, tränar, jobbar ideellt, socialiserar, festar. Sova har du slutat göra för längesen, men det är egentligen bara en fördel, då får du mer tid på dygnet.
 
Du märker att du börjar tappa bort saker, gör slarvfel på jobbet, glömmer att ringa det där viktiga samtalet, bussen åker förbi din hållplats och du missar att kliva av. Du skämtar bort det, vilken virrpanna du har blivit! Du fortsätter som vanligt.
 
Det börjar bli svårare att fokusera, ibland måste du läsa det där mailet flera gånger innan du förstår vad det står. Du börjar bli ljudkänslig. Det är inte lika kul att gå ut längre och jobbet börjar kännas som en påfrestning. Humöret börjar dippa och du blir irriterad på kollegor och vänner. Det är nog bara en tillfällig svacka, det går snart över. Du har semester om några månader, det blir bra efter det.
 
Bristen på sömn börjar göra sig påmind. Koden till bankkortet är glömd sedan länge. Alla uppgifter känns som en börda. Du slutar följa med ut, det är ändå inte kul längre, du har nog växt ifrån det.
 
Du har skalat bort alla dina tidigare intressen, avsagt dig ideella uppdrag och träffar inte längre dina vänner. Du sköter dina arbetsuppgifter, jobbar över på kvällarna som vanligt. Bussen fortsätter att åka förbi din hållplats utan att du går av.
 
En morgon kommer du inte ur sängen. Du ringer och säger att du har migrän och ska komma in vid lunch. De ringer från jobbet och undrar var du är, du har inte varit där på två dagar. Du minns ingenting mellan det första och det andra samtalet. Det tar två veckor innan du orkar borsta tänderna nästa gång. Bussen åker förbi din hållplats utan att du ens har klivit på. Det hann aldrig bli semester.
 
---------

Varningstecknen för utmattningssyndom är inte diffusa, vi är bara bra på att ignorera dem. Sömnstörningar, minnesstörningar, koncentrationsstörningar och plötsliga humörsvängningar är inget att rycka på axlarna åt, det är allvarliga symtom på att din hjärna har tagit skada av för hög belastning under en längre tid. Långvarig stress ger fysiska hjärnskador som kan ta omkring sju år att läka, om de överhuvudtaget läker. Minnet och koncentrationen är det första som försvinner och det sista som kommer tillbaka.

Vi måste lära oss att ta stress på allvar, sluta uppmuntra människor som uppenbarligen presterar över sin förmåga. Alla behöver tid för återhämtning, ingen är övermänsklig. När du väl trillar över kanten hjälper det inte att bara jobba lite mindre, du måste sluta helt och det tar många år att komma tillbaka till ett normalt liv. 

Ingen tjänar på att människor bränner ut sig. Inte arbetsgivare, inte samhället och framförallt inte individen. Sjukdomsinsikten ligger ofta nära noll, så arbetsgivare och anhöriga har en viktig roll i att fånga upp och förebygga stressrelaterade skador. Att bara säga till en anställd att sakta ner tempot är inte att ta sitt ansvar, det är att skuldbelägga individen. Det måste finnas förebyggande strategier och det måste finnas ett skyddsnät. Reaktionerna måste komma redan första gången bussen åker förbi hållplatsen.

Mest kommenterade inläggen

Polisen prioriterar cannabisrökare framför sexuella övergrepp mot barn

Aftonbladet och SvD har tillsammans genomfört en granskning där de har spår...

Staten ska inte bestämma vilken musik jag ska dansa till

Det finns en kultur som bygger på dans, musik och glädje, där det ordnas fe...

Polisen, sluta gnäll om resursbrist - ni jagar cannabisrökare med helikopter

I går skrev Expressen om ett stort polispådrag i Göteborg, fyra patruller o...

Ditt jobb är inte värt ditt liv

Det har gått nästan 3,5 år sen den där dagen då allting rämnade, då jag fic...