Opinionsblogg

Patienten har aldrig varit i fokus

 
Jag har varit anställd inom vården i totalt 8 år, inom tre olika landsting, på fyra olika arbetsplatser. Alla försöker banka in samma mantra, "Patienten i fokus".
 
När någon högre chef håller föredrag för en hårt stressad personalgrupp om ytterligare effektivisering i en redan till bristningsgränsen åtstramad vårdapparat, återkommer ständigt lögnen om "patienten i fokus". Samtidigt ska vi ta emot fler patienter för att fylla kvoten och förbättra statistiken, jobba snabbare och mer effektivt på färre personer. Allt medan vårdköerna bara växer.
 
Jag har sett vården från båda sidor i åratal, jag har varit patient i psykvården i ungefär lika många år som jag har arbetat inom vården, bara mer utspritt under längre tid (eftersom jag under flera år långa perioder inte har fått någon vård överhuvudtaget). Jag har känt mycket under de här åren, men jag har aldrig känt mig i fokus.
 
Hade patienten verkligen varit i fokus hade vården sett helt annorlunda ut. Det går inte att behandla människor som varor, där fler ska genom maskineriet på kortare tid, bara för att spara pengar. Dagens orimliga besparingskrav i ett totalt ineffektivt system leder endast till ännu mer ineffektivitet, där vårdpersonal arbetar ihjäl sig och själva blir patienter, vilket leder till stora kompetensförluster.
 
En vård med patienten i fokus skulle arbeta utifrån tillgång och efterfrågan, där långa vårdköer kompenseras med mer personal, där personalbrist kompenseras med högre löner och bättre arbetsvillkor för att göra arbetsplatsen mer attraktiv och där det satsas på personalen för att inte tappa viktig kompetens.
 
En vård med patienten i fokus kräver en arbetsgivare med personalen i fokus.
AllmäntArbetsmiljöPsykisk ohälsa
Dela
4

Kommentarer

#1 - Danielas Dagbok

Ja, ja, ja!!!

(Jag har också skrivit ett inlägg om hur det är att arbeta inom vården, du kan läsa det här om du vill: http://danielasdagbok.com/2016/september/sa-har-ar-det-att-jobba-inom-varden.html)

#2 - Anna

Mycket bra sagt!! Det är dags att vi i vården bryter tystnaden och talar om hur verkligheten ser ut; bakom alla vackra slogans, värdegrunder och policys som ALDRIG har någon förankring i hur verksamheterna ser ut. Jag vill efter 11 år som sjuksköterska inte ens arbeta som det just nu för det yrket jag en gång valde finns inte kvar. Nu ska man vara kombinerad superhjälte och ja-sägare.

Fram i ljuset med allt som pågår bakom landstingens slutna verkstad- hur används våra skattemedel egentligen?

#3 - Gunilla

Håller med efter 20 år i vård somatisk och psykiatrisk och omsorg

#4 - En till slagen av vården

"Det endast som behövs för att onska ska segra, är att rättfärdiga män[niskor] inte ingriper": Edmund Burke (https://en.wikipedia.org/wiki/Edmund_Burke). Så sant som det som pågår inom vården idag: money i focus. Själv lider jag av ett neurologisk sjukdom, utan någon förbättring i min hälsa, slutade läkaren på vårdcentralen att sjukskriva mig (75%), Af skickade mig på en utvärdering av min arbetsförmåga, domen led "kan inte arbeta mer än 25%". Då begärde jag ett möte med Af, FK och läkaren, när Af:s handläggare kontaktade vårdcentralen, sa platschefen att det var hon som samordnar den typen av möten och att hon "bedömde" att ett sånt möte i det här fallet behövdes inte!!! Alltså, en sjuksköterska (administrativ platschef) är ju INTE kvalificerad för att bedöma medicinska fall enl. gällande lagen, men ändå vågade hon sätta sig på tvären och samtidigt skada mig genom att vägra mig min rätt. Varför? ju, nu för tiden när man får träffa en läkare, har man 15 min. och som högst 20 min. (undantags fall) för att bli "behandlad" av läkaren - det ska gå snabbt och läkaren ska medicinera oss utan att ha lyssnat fördigt (han måste ju ta emot nästa patient, vars tid påbörjas om 5 sek).
Det jag vill säga är att genom att lägga det administrativa inom vården i privata händer, har man skapat ett brutalt system mot patienten - privata företag visar gång på gång lysande statistik om HUR MÅNGA patitenter de behandlar per timme, dag eller månader, men inte en sussning om det URDÅLIGA kvaliteten, om hur våra rättigheterna tas ifrån oss (tack vore att de flesta trötta sjuka inte orkar slås mot dem eller många inte känner till sina rättigheter). Hur kan rättfärdiga människor hindra att detta onskan (money i focus) segra? Jo, det behövs en stark enad front som ska kräva att allt ska ställas till rätta: både patientens så som sjukvårdpersonalens behov ska tillgodoses, få bort privata företag från vården (vår hälsa är inte en handelsvara, utan det mest värdefull vi har. Privata företag finns till ENDAST för att tjäna pengar, och de kommer alltid att hitta på alla möjliga lur och trick för göra det: därmed deras vackra siffror om efektivitet och inga ord om kvalitet (bara när dessa kan förvrängras), detta både på arbetsplatsen och under patientbehandlingen. Jag för att företag kan finnas i vården, men i det fallet ska de bygga upp själva allt struktur och infrastruktur som de behöver för att driva det, och må de vara bättre, vi ska inte servera dem gratis det som har byggts upp med skattemedel. Alltså, den här frågan är både en politisk, demokratisk, praktiskt, arbets- och patientsfråga. De rör oss alla och bara enade kan vi se till att det blir en verklighet.

Kommentera