Tänka positivt, sa du? Well, fuck you!
Du som säger är att det bara är att tänka positivt, bara att rycka upp sig. Jag har några frågor till dig.
- Har du någon gång upplevt en så hård och våldsam ångest att du varken kan andas eller stå upp, med en kraftig panikkänsla och en stark övertygelse om att du kommer att dö?
- Vet du hur det är att behöva tabletter för att överhuvudtaget kunna sova, varenda natt?
- Vet du hur det känns när tankarna flyger genom huvudet så fort att du inte ens hinner uppfatta innehållet?
- Hur det är att varje morgon fundera över om det verkligen finns någon mening med att gå upp, i dag, i morgon, eller någon annan dag överhuvudtaget?
- Vet du hur det känns att alltid alltid vara trött, hur mycket du än sover?
- Har du någonsin stått lutad över balkongräcket och funderat över hur det skulle kännas när kroppen möter asfalten fem våningar ner?
- Vet du hur det är när kroppen känns tung som bly och att borsta tänderna känns likvärdigt med att bestiga Mount Everest?
- Vet du hur det är att känna ett instinktivt och starkt motstånd till precis allt du ska göra, även sånt du brukade älska?
- Vet du hur det känns att inte bli tagen på allvar i sjukvården för fysiska problem, eftersom det står i din journal att du är psykiskt sjuk? Och då ska vi inte ens tala om psykvården.
Om du inte har upplevt något av det här, gör oss alla en tjänst och håll käften.
Hur många gånger har man inte hört:
-Skärp dig!
-Men, kan du ta de lite lugnt!
-Hur svårt kan det vara??
-Hur kan du vara deprimerad, som alltid är så glad?!
-Var hemma och vila idag, så mår du bättre imorgon, ska du se!
-Inte sovit inatt? Det har inte jag heller, festat du vet ;) !
- Men, det är ju bara att gå upp när klockan ringer.......sen rullar det ju på!
......Ja, du förstår!
Så många tårar som rullade ned för mina kinder, när jag läste din text. Precis så känns det, men det har man slutat att försöka förklara, för andra förstår inte. Man går ensam med ångesten och tankarna.
I dagens samhälle är det belagt med skam att inte vara perfekt i allt, att lyckas med allt. man visar upp en fasad på Facebook, Instagram mm, där allting är soligt....... "Den perfekta" semestern, familjen, bostaden, middagen....... Visst ska man vara glad och tacksam över allt det fina vi har, men man lurar ingen! Alla har ett vanligt liv, där ingår hela konceptet av lycka, glädje, sorg, förtvivlan och allt däremellan. När ska vi kunna/våga vara oss själva, utan dömande påhopp?!?
Fortsätt att kämpa, även en motvind mojnar så småningom (hoppas jag)
Kram till dig!