Gabriel Wikström är ett hot mot folkhälsan

Folkhälsominister Gabriel Wikström talar ut om sin utmattningsdepression som 22-åring i en intervju med KIT. Han berättar hur han kände sig bättre redan när läkaren sa att han var sjuk och att han efter 6 månaders sjukskrivning mådde bra igen. I dag jobbar han betydligt mer än 40h/vecka och mår jättebra. Kul för dig, Gabriel, verkligen. Så fungerar det för... nästan ingen. Han menar även att en avgörande faktor för att tillfriskna från sin utbrändhet var att han fick barn. Jag undrar hur många ensamstående mammor som håller med om det.

 

 

Ja, vi måste prata mer om psykisk ohälsa. Det är viktigt att bryta stigmat som gör att många lider i tystnad och inte vågar söka hjälp. MEN just nu är det största problemet att det inte finns någon hjälp att söka. Problemet är att så många söker hjälp att vårdköerna uppgår till flera år. Människor hinner begå självmord innan de ens får träffa en psykiater. Det här är ett problem som skördar människoliv.

 

Enligt SCBs senaste undersökning av levnadsförhållanden (ULF/SILC), som görs årligen på uppdrag av riksdagen, besväras nästan 25 % av ängslan, oro eller ångest och en av tjugo känner att de har svåra besvär av det. Båda siffrorna är avsevärt högre bland kvinnor än bland män. Det här är ett problem vi inte kan blunda för.

 

Gabriel kritiserar att de pengar som satsats på psykisk ohälsa har gått till specialistpsykiatrin, där köerna är längst och där människor är som mest kritiskt sjuka. Han menar på att pengarna istället borde ha gått till förebyggande arbete. Ursäkta, Gabriel, men exakt hur förebygger vi schizofreni och andra allvarliga psykiatriska åkommor som behandlas av specialistvården? Vore det inte mer rimligt att satsa pengar på BÅDE specialistpsykiatri, förebyggande arbete och utökad vård i alla led? Problemet är inte var det satsas pengar, problemet är att det inte satsas alls.

 

Gabriel säger själv att han har "hört om andra som haft utmattningsdepressioner. Vissa hade behövt tio, femton år, eller aldrig kommit tillbaka i arbete." Bra Gabriel, då vet du att alla inte är som du. Faktum är att de flesta inte är som du. De flesta som drabbas av utbrändhet kommer aldrig helt tillbaka och det tar många år att få tillbaka något som liknar ens tidigare funktionalitet. Ändå för du en politik som bygger på att människor tvingas ut i arbete redan efter tre månaders sjukskrivning, för att Försäkringskassan vägrar betala ut sjukersättning. Ändå för du en politik som resulterar i att sjuka människor med fast anställning skrivs över till Arbetsförmedlningen och tvingas söka nytt arbete.

 

Gabriel, jag har några förslag till dig.

 

2) Istället för att kritisera livsnödvänsiga satsningar i vården, se till att det satsas mer pengar totalt sett.

3) Sjuka måste få vara sjukskrivna.

4) Sluta bortse från vetenskap och tillåt metoder som uppenbarligen fungerar för många, exempelvis medicinsk cannabis.

5) Tillåt forskning på metoder som visat sig effektiva i tidigare studier, som mdma-assisterad terapi vid PTSD, psilocybin- och lsd-assisterad terapi vid depression- och beroendeproblematik. Att säga att det saknas studier och samtidigt inte tillåta forskning på ämnet är att låta personlig ideologi styra.

 

Satsa på HELA vården. Lösningen är inte att prata om det, lösningen är mer och bättre vård med individuellt anpassad behandling. Det behövs medicinsk behandling, det behövs terapi, det behövs slutenvård, det behövs öppenvård, det behövs förebyggande arbete, det behövs specialistpsykiatri, det behövs allmänpsykiatri, det behövs stressbehandlingsprogram, det behövs gruppterapi, det behövs mer av allt. En metod fungerar inte för alla. Det finns ingen quick fix. Lösningar kostar pengar, deal with it.

 

 

Läs även:

---

Följ mig på Twitter: @zandra_hedlund